Kulturbloggen Lennart Widing

Det är drygt ett år till nästa allmänna val. Då skall också nya ledamöter till Kommunfullmäktige i Göteborg väljas. Inom Moderata samlingspartiet har nomineringsarbetet påbörjats. För egen del har jag meddelat Nomineringskommittén att jag inte avser att kandidera för en ny mandatperiod på Börsen.

Varför det då?

Det enkla svaret är att jag drar mig tillbaka med ålderns rätt. Visserligen kan det på goda grunder hävdas att även 65-plusare bör vara representerade i stadens högsta beslutande organ. Men det behöver ju inte vara jag, som har varit med ganska länge i olika politiska sammanhang. Även om det säkert är bäst att 65-plusare som tänker kandidera har  erfarenhet av det politiska arbetet på fullmäktigenivå, och inte kommer in oprövad i den åldern.

Till det enkla svaret hör också att jag vill vara mindre styrd av almanackan. Sedan mor tog mig vid handen och ledde mig till den första skoldagen i Gamla Lundenskolan har livet varit mer eller mindre inrutat. Och så behöver det faktiskt inte vara längre.  Detta betyder inte nödvändigtvis att mata fåglarna vid parkbänken. Än så länge kan jag rykta och rida min häst. Och det finns alltid böcker att läsa. Till yttermera visso står här staffli, färg och färglösa dukar som väntar på penseldragen, låt vara att detta kommer att vara på en låg, mycket låg amatörnivå.

Det svårare svaret är att det är en rätt otacksam uppgift att vara kommunalpolitiker på de bakre bänkraderna. Jo, jag medger att jag som vice ordförande i Kulturnämnden kanske inte kan sägas vara på de bakre bakersta bänkarna. Men detta inräknat är det fortfarande en otacksam uppgift. Det har varit svårt att till väljarna föra ut vad jag faktiskt uträttat. Detta har bl a med mediasituationen i Göteborg att göra. Men det är också ett större generellt problem. Politikens vardagsgöra får helt enkelt inte längre den plats i nyhetsvärderingen som den haft tidigare. Och det är bara att acceptera detta och finna nya vägar för att kommunicera med väljarkåren. Hela IT-revolutionen öppnar helt nya möjligheter. Men jag känner mig inte helt bekväm med detta. Så det är snart dags att dra.

Till det svårare svaret hör också att kommunalpolitiken rent allmänt blivit slitsammare. Det finns en rad faktorer som samverkar till detta; ärendemängden, komplexiteten i dessa, de berättigade - men många - kraven på närvaro utanför sammanträdeslokalen.

Så det är inte konstigt att man längtar bort någon gång. Och just i en sådan stund bestämde jag mig. Nu kommer uppdragen att falla med sina mandatperioder som löven om hösten.

Filed under: Allmänt