Kulturbloggen Lennart Widing

Det är inte otänkbart att folkbiblioteken kommer att leva farligt i en kärvare kommunal ekonomi. Som ett led i Moderata samlingspartiets försök att förändra den kommunala organisationen och SDN-strukturen i Göteborg återkom vi i budgetförslaget för Göteborg stad 2010 till förslaget att föra över folkbiblioteken till Kulturnämnden.

Ett argument mot detta brukar vara att den lokala förankringen är viktig. Och det är den. Dock byggdes hela den moderna biblioteksorganisationen i Göteborg en gång upp under ledning av en nämnd, nämlingen dåvarande Biblioteksnämnden. Utan den centrala ledning, överblick och biblioteksstrategi som Biblioteksnämnden bestod staden med hade vi nu inte haft den goda spridningen av bibliotek i stadsdelarna.

Det är så motsägelsefullt som att decentralisering kräver ett visst mått av centralism.

Folkbiblioteken är en grundbult i stadens kulturpolitik, och en viktig port till kulturens andra uttrycksformer. Vår (M:s) tanke är inte att spara bort biblioteken, men att säkra dem genom en ny biblioteksorganisation. Vi har i det här avseedet stöd av kommunaltjänstemännens fack SKTF.

Vårt förslag till budget (som Kommunfullmäktige inte antog) bygger på bedömningen att det är en bättre hushållning med pengarna och att det kommer att gynna verksamheterna att ha en huvudman istället för 21. Vi gör i princip samma bedömning när det gäller den kommunala Kulturskolan som idag ligger under stadsdelarna.

Folkbiblioteken är och har varit en viktig byggsten i det värderingsbygge som vi kallar kultur. Boken, spelet, tonen, bilden har ofta fungerat som värn mot människans bräckligare sidor. Konstens möjlighet och frihet att säga det som kanske inte annars blir sagt och högt tänka de tankar som inte tänkts tidigare är en viktig förutsättning för samhällets motståndskraft mot intolerans, extremism och låsta totalitära synsätt.

Filed under: Kulturnämnden