Kulturbloggen Lennart Widing

 För en tid sedan höll jag ett bladtunt silvermynt från Olof Skötkonungs dagar i min hand. Olof Skötkonung dog omkring år 1160. Han var den förste svenske kung som fick sitt namn präglat på pengarna.

Det ger en rätt märklig för att inte säga hisnande känsla att tänka sig att en dag för niohundrafemtio år sedan, eller så, stod någon och höll i samma mynt som jag. Kanske var det någon på Skaraslätten eller i närheten av Husaby där traditionen säger att Olof Skötkonung döptes av Den helige Sigfrid, och den svenska historien bröt sig en ny bana. Möjligen hittades myntet av av en bonde som stannat med plogen för att torka svetten ur pannan, och sett silvermyntet blänka till i vårsolen. Eller har det någon gång trillat ur börsen av glädjeyra eller av annat rus?

Myntet är hur som helst inropat på en auktion i Stockholm för åtskilliga år sedan och därefter införlivat med Stadsmuseets mynt- och medaljsamling i Göteborg.

Denna mynt- och medaljsamling är undangömd och staplad i ett bankvalv i Göteborg på en så liten och trång yta att en person knappast får plats mellan boxarna. Detta är den största samlingen i sitt slag i Sverige efter Kungl Myntkabinettets samling i Stockholm. Samlingen, som är i världsklass, har ca 40 000 mynt, sedlar, polletter och medaljer. Den har inte visats sedan museet flyttade till Ostindiska huset. Föremålen är från hela världen. Den kinesiske vicekungen Li Hung Changs myntsamling finns här, liksom - alltså - mynt från Olof Skötkonungs dagar och några exemplar av de sällsynta Gripenhielmska dukaterna från 1695. Samlingens värde är kort sagt mycket stor.

Samlingen måste naturligtvis ställas ut efter moderna principer och sättas in i ett nutida ekonomiskt och historiskt sammanhang, t ex med kopplingar till sjöfartens betydelse för Göteborg och kontakterna med andra länder. Bankväsendets utveckling i Göteborg kan belysas, t ex genom de sedlar som västsvenska banker gav ut och som finns bevarade i samlingarna. En gång fanns en skandinavisk myntunion, som ett slags nordisk föregångare till det nutida europeiska valutasamarbetet. Samlingen kan ge en bakgrund till eurons införande i Europa och till andra valutor runt om i världen.

År 2002 gjorde Kungl Myntkabinettet och Tempera Arkitektkontor på uppdrag av Stadsmuseet en förstudie som visade hur samlingen skulle kunna visas och komma till sin rätt i Ostindiska husets källarvalv. Förstudien fick emellertid ingen fortsättning. Det bör nu göras en ny utredning om möjligheterna att visa delar av denna mynt- och medaljsamling. I en sådan utredning bör dels möjligheterna att visa delar av samlingen på webben, dels möjligheterna till samverkan med externa finansiärer undersökas.

Filed under: Kulturnämnden