Postad den februari 11th, 2010 av Lennart
I dagarna flyttar Göteborgs tingsrätt från Rådhuset vid Gustaf Adolfs torg. Rådhusbygget påbörjades 1668 enligt ritningar som upprättades av N Tessin den äldre. Byggnaden stod klar 1672. Med arkitekten Gunnar Asplunds världsberömda tillbyggnad från 1930-talet är detta en av Göteborgs vackraste historiska byggnader. Den ägs av Göteborgs stad. Innan Tingsrätten flyttade in i fastigheten var den säte för stadens styrelse.
Enligt GP 9/2 har stadens kommunalråd gått husesyn och funnit huset attraktivt för en återflyttning. Min gruppledare i Kommunfullmäktige Jan Hallberg (m) har besämt sig; han vill dit.
Redan i den motion som Jan Hallberg, Kristina Tharing och jag inlämnade i Kommunfullmäktige för ett par år sedan - och som ännu inte är behandlad - sade vi att den äldre delen av Rådhuset på nytt kunde bli säte för stadens styrelse. I övrigt ville vi undersöka förutsättningarna för att låta konsten och vetenskapen - de kreativa miljöernas livsluft - flytta in. Jag är medveten om att användningen av Rådhusets lokaler begränsas av att såväl exteriörerna som delar av interiörerna skyddas som byggnadsminne.
Fastigheten har sådan ålder, tradition och karaktär att den behöver reserveras för något av så stor vikt och betydelse för Göteborgs stad som konst och vetenskap. I Göteborg behövs t ex en central arena där unga konstskapare med vitt skilda uttrycksformer kan presentera sig för en bredare publik. Det är en av de viktigare uppgifterna i stadens kulturpolitik att stödja unga kreativa konstutövare som ännu inte blivit etablerade och vunnit sin publik. Här kan såväl litteratur som måleri, skulptur, installationer, dans och “performance” presenteras.
I Rådhusets finns den stora rådhushallen med glasväggen mot rådhusgården, där finns rättssalarna och rådshusgårdens öppna pelargångar. Här finns mindre rum och möteslokaler för seminarier och samtal. Många av lokalerna lämpar sig väl för publik verksamhet som inte behöver komma i konflikt med de begränsningar som byggnadsminnet för med sig. Och läget mitt i Göteborg är naturligtvis en stor tillgång.
Tanken att göra Rådhuset till ett kulturcentrum behöver inte alls förflyktigas genom att Kommunstyrelsen får arbetslokaler i huset. Tvärtom - kommunalråden i ett levande kulturhus låter nästan som en god dröm!
Inga kommentarer »
Lagd under : Kulturnämnden, Okategoriserade
Postad den februari 10th, 2010 av Lennart
Göteborgs Stad har sedan 1960-talet, med ett nytt beslut i kommunfullmäktige 1985, haft som rekommendation att 1% av kostnaderna vid kommunala byggprojekt bör användas till konstnärlig “utsmyckning”. (Se också inlägget Konst som infrastruktur här på Kulturbloggen). Denna rekommendation har gjort det möjligt att med samtida konst skapa intressanta inre och yttre miljöer för medborgarna, ge byggnader ett såväl kulturellt som ekonomiskt mervärde samt synliggöra och skapa arbetstillfällen för konstnärer.
Dock fungerar tillämpningen av 1%-rekommendationen dåligt. Detta hör delvis samman med att det saknas en tillfredsställande struktur för arbetet med rekommendationen. Stockholm har slagit in på en bättre väg. Kommunfullmäktige har nämligen omvandlat rekommendationen till regel. 1% av medlen vid all kommunal byggnation kall frigöras för att konstprojekt skall kunna integreras i byggprocessen.
Så bör vi göra också i Göteborg. Det anser en enig Kulturnämnd som vänt sig till Kommunstyrelsen i saken.
Inga kommentarer »
Lagd under : Kulturnämnden
Postad den november 11th, 2009 av Lennart
På Göteborgs konstmuseum pågår en bra utställning av Ivar Arosenius konst. Det är oljor, akvareller och teckningar. Arosenius bodde i Älvängen utanför Göteborg. Han dog 1909, endast 30 år gammal.
Det finns en historia kring Arosenius som knappast är allmänt känd. Inskriptionen på minnesstenen över Torgny Segerstedt på Vasaplatsen i Göteborg är inspirerad av en av Arosenius målningar. Alltså, Torgny Segerstedt var huvudredaktör på Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning. Från 1930-talet och framåt drog han ut i ett liberalt publicistiskt korståg mot nazismen i Tyskland och vad han i Sverige såg som undfallenhet mot hitleriet. 9 oktober 1940 skrev han: “Minns ni Arosenius tavla med de tama gässen, vilka, när de höra vildgässen skria, lyfta sina huvuden från mattråget, titta upp och säga till varandra: ’sickna galningar’. De voro belåtna att känna verklighetens mark under sina platta fötter. Galningarna plöjde med starka vingslag sin väg genom den mörknande rymden…..De fria fåglarna plöja sig väg genom rymden. Många av dem nå kanske ej sitt fjärran mål. Stor sak i det. De dö fria…….De (galningarna, min anm.) likna icke de där som sträcka hals och kackla vid sitt mattråg och beskärma sig över ‘galningarna’. I sinom tid skola dessa sansade gröpätare slaktas och förtäras. Det går så med de tama djuren. De taga inga risker, och de förlora alla chanser.”
Tio år efter Segerstedts död, 31 mars 1955, avtäcktes momumentet till hans ära. Det är en monolit; en spetsig penna som ritats av skulptören Ivar Johnsson. Det finns en liten speciell detalj med detta konstverk. På stenen står det inte så som Segerstedt skrev ”De fria fåglarna plöja sig väg genom rymden”, utan “plöja sin väg”. Segerstedt kom med andra ord inte heller undan tryckfelen. Han fick i själva verket ett tryckfel hugget i sten.
Inga kommentarer »
Lagd under : Allmänt
Postad den oktober 24th, 2009 av Lennart
Vad händer i våra hjärnor när vi lyssnar till musik eller går på en konstutställning? Sådana frågor behandlar det intressanta Centrum för Kultur och hälsa vid Göteborgs universitet.
Ur ett litet häfte som sammanfattar ett symposium som Centrum för Kultur och hälsa haft inhämtar jag att Mozarts musik visat sig förbättra koncentrationsförmågan och kreativiteten för personer som drabbats av stroke och att tango visat sig vara bra för balansen hos Parkinson-patienter. Fast vem vet, det kanske går lika bra med Benny Andersson?
På Gullmarsplans T-banestation i Stockholm spelades under en tid klassisk musik i tron att människorna skulle känna sig väl till mods och må bra. Men - påstods det under symposiet - folk skyndade istället därifrån. Det slår mig emellertid att den legendariske engelske dirigenten Thomas Beecham (1879-1961) hur som helst gjorde gällande att om alla började sin dag med femton minuter Mozart, skulle jorden vara en betydligt angenämare plats att vara på.
Jag har sjungit i kör. De flesta som gör eller har gjort detta kan berätta om hur körsången tillfört en betydelsefull och nyttig dimension i livet. I själva sången som bilden och texten finns som regel ett innehåll som oftast leder till en medveten eller omedveten bearbetning; minnen dyker upp, nya tankar föds, känslor kolliderar.
Tanken på kulturens betydelse för hälsan är dock inte ny, låt vara att flera ansedda universitet och forskningscentrum börjat forska i saken under senare år. Renässansfilosoferna, på 1400- och 1500-talen, hade tre delar i det kontemplativa livet: trädgården, museet och biblioteket. Ur detta, menar de gamla filosoferna, hämtar människan kraft och näring och hälsa som kan återföras till andra delar av livet.
Konsten i vid mening är, tror jag, bra för hälsan. Men den kan naturligtvis inte reduceras till sina hälsoeffekter. Konsten är en del av den mänskliga civilisationen som belyser livet och bidrar till förståelsen av det, och mycket, mycket annat, tänker jag. Det är bra med konst som gör att man inte bara mår bra och lugnar sig, utan som gör en upprörd, eller bara rörd, som får en att känna skuld eller något annat mindre trevligt. Detta kan vara slitsamt för stunden, men nyttigt på sikt.
Inga kommentarer »
Lagd under : Allmänt
Postad den oktober 24th, 2009 av Lennart
Flera stadsdelsnämnder överväger eller har övervägt att stänga sina bibliotek, och i det tysta sker sannolikt nedskärningar på medieanslagen till biblioteken i stadsdelarna. Detta reser på nytt frågan om det verkligen är ändamålsenligt att stadsdelsnämnderna delar ansvaret för de kommunala biblioteken i Göteborg. I synnerhet som ny teknik för länge sedan suddat ut alla administrativa gränser för bibliotekens låntagare och besökare.
Bibliotekens samlingar av media ses självklart av göteborgarna som en gemensam tillgång i staden. Om en stadsdel bestämmer sig för att köpa förre böcker med ett mindre medieanslag och hålla öppet kortare tid betyder det att låntagarna vänder sig till ett annat bibliotek. En stadsdelsnämnd kan alltså välja att stänga, minska personalen, köpa färre böcker eller ha öppet kortare tid, vilket i verkligheten betyder att vältra över kostnader på en annan stadsdel. Det är inte rimligt att en stadsdelsnämn kan fatta sådana beslut utan att ta hänsyn till vilka konsekvenserna blir för hela stadens biblioteksnät.
1990 splittrades folkbiblioteken upp på stadsdelsnämnderna. Tidigare fanns en biblioteksnämnd med en sammanhållen syn på hur biblioteken skulle verka och vara. Med stadsdelsnämnderna gick helhetsperspektivet förlorat. Stadsdelarnas ekonomi kom precis som nu att avgöra bibliotekens avveckling eller utveckling. Några bibliotek bantades hårt och några lades ned.
Folkbiblioteken bör föras över till Kulturnämnden som idag har ansvar för Stadsbiblioteket vid Götaplatsen, som i sin tur redan har ansvar för viss gemensam biblioteksservice. Och på tal om Stadsbiblioteket; besökssiffrorna har ökat med 60 000 januari-september i år, jämfört med samma period förra året. Det är lika många människor som får plats på 4 fyllda Scandinavium, 667 paddanbåtar eller 500 pariserhjul.
Inga kommentarer »
Lagd under : Kulturnämnden
Postad den september 11th, 2009 av Lennart
Kommunfullmäktige beslutade vid sitt september-möte att säga nej till förslaget från Axel Darvik (fp) om utarbetande av en litterär kanon tillgänglig för alla skolor i Göteborg som kan införas i skolplanen.
Jag anslöt mig tillsammans med m-gruppen till nej-sägarna, d v s S, KD, MP, C och V. Detta hindrar inte att det är lätt att känna stor sympati för intentionen bakom Darviks motion; att främja läsning av svensk och utländsk skönlitteratur. Detta har ett värde i sig. Och Axel Darvik utvecklade i fullmäktigedebatten vilket värde litteraturläsning kan ha för ingången i det svenska språket och för kunskapsinhämtningen allmänt sett.
Det är dock ett steg från att säga att litteraturläsning är nyttigt, till att säga vilka litterära verk som är det.
Frågan om litteraturkanon har varit aktuell i andra europeiska länder. Diskussionerna har ofta kört fast i frågor om gränsdragningar och urval. Det är nästan omöjligt att säga vad det är för processer som gör att viss litteratur blir bestående och betraktad som klassiker, och dessutom varierar detta över tiden, där vissa författare omvärderas och andra nyupptäcks. Vilket ger ett slags informell litterär kanon - inte fastställd av någon, men som finns ändå, för en tid.
Personligen kan jag också känna ett ideologiskt motstånd mot att en officiell lista skall fastslå vilka litterära verk som är nyttiga.
Jag tror att den allra bästa läsfrämjande metoden är den engagerade svenskläraren som styd av sitt eget läsande för sina elever in i den förunderliga värld som är litteraturens.
Inga kommentarer »
Lagd under : Litteratur
Postad den september 3rd, 2009 av Lennart
Minnesmärket över Förintelsens offer har invigts på Bastionsplatsen i Göteborg. Detta är skapat av konstnären Kent Karlsson. Små barnskor gjutna i brons står uppradade invid järnvägsräls som löper i en halvcirkel. Vid sidan av de gjutna barnskorna och den grovt svetsade rälsen lyser hoppets låga i en bronspelare med glas längst upp. Kulturnämnden valde detta konstnärliga uttryck bl a därför att det ger så goda pedagogiska möjligheter när kommande generationer skall förmås att inte glömma Förintelsen - denna ondska och förvändna människosyn som skär rakt in i den stora och alltid aktuella frågan om civilisationens framtid.
Vid minnesmärket skall finnas en förklarande skylt; 6 miljoner judar och andra, romer, homosexuella, funktionshindrade, Jehovas vittnen och politiskt oppositionella mördades i de nazistiska koncentrationslägren under andra världskriget.
Andra världskriget och Förintelsen är inte bara en av den moderna historiens vändpunkter, utan också ett trauma som ständigt måste bearbetas. Konstverket på Bastionsplatsen i Göteborg är ett led i denna bearbetning och i arbetet med att påminna om Förintelsen och bekämpa glömskan och förnekelsen.
Inga kommentarer »
Lagd under : Kulturnämnden
Postad den juni 26th, 2009 av Lennart
Det är drygt ett år till nästa allmänna val. Då skall också nya ledamöter till Kommunfullmäktige i Göteborg väljas. Inom Moderata samlingspartiet har nomineringsarbetet påbörjats. För egen del har jag meddelat Nomineringskommittén att jag inte avser att kandidera för en ny mandatperiod på Börsen.
Varför det då?
Det enkla svaret är att jag drar mig tillbaka med ålderns rätt. Visserligen kan det på goda grunder hävdas att även 65-plusare bör vara representerade i stadens högsta beslutande organ. Men det behöver ju inte vara jag, som har varit med ganska länge i olika politiska sammanhang. Även om det säkert är bäst att 65-plusare som tänker kandidera har erfarenhet av det politiska arbetet på fullmäktigenivå, och inte kommer in oprövad i den åldern.
Till det enkla svaret hör också att jag vill vara mindre styrd av almanackan. Sedan mor tog mig vid handen och ledde mig till den första skoldagen i Gamla Lundenskolan har livet varit mer eller mindre inrutat. Och så behöver det faktiskt inte vara längre. Detta betyder inte nödvändigtvis att mata fåglarna vid parkbänken. Än så länge kan jag rykta och rida min häst. Och det finns alltid böcker att läsa. Till yttermera visso står här staffli, färg och färglösa dukar som väntar på penseldragen, låt vara att detta kommer att vara på en låg, mycket låg amatörnivå.
Det svårare svaret är att det är en rätt otacksam uppgift att vara kommunalpolitiker på de bakre bänkraderna. Jo, jag medger att jag som vice ordförande i Kulturnämnden kanske inte kan sägas vara på de bakre bakersta bänkarna. Men detta inräknat är det fortfarande en otacksam uppgift. Det har varit svårt att till väljarna föra ut vad jag faktiskt uträttat. Detta har bl a med mediasituationen i Göteborg att göra. Men det är också ett större generellt problem. Politikens vardagsgöra får helt enkelt inte längre den plats i nyhetsvärderingen som den haft tidigare. Och det är bara att acceptera detta och finna nya vägar för att kommunicera med väljarkåren. Hela IT-revolutionen öppnar helt nya möjligheter. Men jag känner mig inte helt bekväm med detta. Så det är snart dags att dra.
Till det svårare svaret hör också att kommunalpolitiken rent allmänt blivit slitsammare. Det finns en rad faktorer som samverkar till detta; ärendemängden, komplexiteten i dessa, de berättigade - men många - kraven på närvaro utanför sammanträdeslokalen.
Så det är inte konstigt att man längtar bort någon gång. Och just i en sådan stund bestämde jag mig. Nu kommer uppdragen att falla med sina mandatperioder som löven om hösten.
Inga kommentarer »
Lagd under : Allmänt
Postad den juni 9th, 2009 av Lennart
Det är inte otänkbart att folkbiblioteken kommer att leva farligt i en kärvare kommunal ekonomi. Som ett led i Moderata samlingspartiets försök att förändra den kommunala organisationen och SDN-strukturen i Göteborg återkom vi i budgetförslaget för Göteborg stad 2010 till förslaget att föra över folkbiblioteken till Kulturnämnden.
Ett argument mot detta brukar vara att den lokala förankringen är viktig. Och det är den. Dock byggdes hela den moderna biblioteksorganisationen i Göteborg en gång upp under ledning av en nämnd, nämlingen dåvarande Biblioteksnämnden. Utan den centrala ledning, överblick och biblioteksstrategi som Biblioteksnämnden bestod staden med hade vi nu inte haft den goda spridningen av bibliotek i stadsdelarna.
Det är så motsägelsefullt som att decentralisering kräver ett visst mått av centralism.
Folkbiblioteken är en grundbult i stadens kulturpolitik, och en viktig port till kulturens andra uttrycksformer. Vår (M:s) tanke är inte att spara bort biblioteken, men att säkra dem genom en ny biblioteksorganisation. Vi har i det här avseedet stöd av kommunaltjänstemännens fack SKTF.
Vårt förslag till budget (som Kommunfullmäktige inte antog) bygger på bedömningen att det är en bättre hushållning med pengarna och att det kommer att gynna verksamheterna att ha en huvudman istället för 21. Vi gör i princip samma bedömning när det gäller den kommunala Kulturskolan som idag ligger under stadsdelarna.
Folkbiblioteken är och har varit en viktig byggsten i det värderingsbygge som vi kallar kultur. Boken, spelet, tonen, bilden har ofta fungerat som värn mot människans bräckligare sidor. Konstens möjlighet och frihet att säga det som kanske inte annars blir sagt och högt tänka de tankar som inte tänkts tidigare är en viktig förutsättning för samhällets motståndskraft mot intolerans, extremism och låsta totalitära synsätt.
Inga kommentarer »
Lagd under : Kulturnämnden
Postad den oktober 9th, 2008 av Lennart
En av Kulturnämndens uppgifter i Göteborg är att främja 1%-rekommendationen, alltså att en procent av byggkostnaden vid nybyggnationer eller större ombyggnader användes till konstnärlig utsmyckning. Konstnärlig utsmyckning är emellertid en mindre väl valt uttryck. Som om den konstnärliga gestalningen är något man kan lägga till om man har lust och likviditet för det, men som man också kan avstå från.
Den konstnärliga gestaltningen i det offentliga rummet bör höra hemma under den övergripande och tidsenliga rubriken ‘infrastruktur’. Det handlar om vad vi behöver för att leva väl och utveckla vårt samhälle för att möta den tid som kommer emot oss. Konst är nödvändigt. Inte bara tåg och tunnlar, inte bara vägar och broar, utan konst är en del av samhällets nödvändiga infrastruktur.
Själva ordet konst har med kunskap och färdighet att göra. Det finns ett slags kunskap, hävdar jag, som är tillgänglig för alla, intiutivt och känslomässigt, och som är en del av den mänskliga civilisationen. Konsten är till för sin egen skull och har sitt eget värde alldeles oavsett dess samhälleliga vinster, men skall vi ändå tala om vinster så är det sådana som har med livskvalitet att göra.
Det är svårt att tänka sig ett samhälle utan konst; bild, dans, musik, skådespel. Jo, konsten har väl alltid haft eller i varje fall tagits i anspråk för olika syften under olika tider. Om man tar de romerska härlägren som utgångspunkt för den västerländska statsbildningen var väl konsten där snarast till för att glorifiera den romerska makten. Motsvarigheterna till detta lever kvar ända in i vår tid. Fast konst är nästan alltid barn av sin tid. Stilar kommer och stilar går. Och kommer igen.
En av Kulturnämndens uppgifter är alltså att främja 1%-rekommendationen. Nyligen inledde jag ett seminarium på Röhsska museet kring detta. Kulturnämnden är företrädd i Lokalförsörjningsförvaltningens konstmiljögrupp. Det är bra, Min uppfattning är emellertid att nämnden behöver förse sig med verktyg för att kunna främja rekommendationen bättre. Och nämnden behöver göra detta mera aktivt.
Inga kommentarer »
Lagd under : Kulturnämnden